Att skriva tillsammans

Något av det roligaste jag vet är att sitta och skriva på en ny bok. Allra bäst blir det när jag ännu inte bestämt mig för vad det ska bli för något. Men så där kan man egentligen inte skriva. Man ska skapa en synopsis och sedan skriva ner vad varje kapitel ska handla om.

Bara det att jag inte kan jobba så först.

Ännu roligare blir det att skriva tillsammans med någon. Första gången jag skulle producera en text tillsammans med någon var för några år sedan. Det var riktigt roligt. Vi satt i Google docs så vi båda kunde se texten och skriva i den samtidigt. Nu så här i efterhand är det svårt att veta vem som egentligen skrev vad. Vissa partier minns jag, men långt ifrån alla.

Novellen Shadow och Kurts rymdäventyr skrev jag tillsammans med en vän. Det var kväll och vi var trötta efter scifiworld. Jag hade deadline till dagen efter att producera. Men jag som inte skrivit ett rymdäventyr förut visste inte riktigt hur jag skulle börja. Min vän som är riktigt duktig på scifi och rymdoperor hade inga problem att få igång storyn och sedan flöt det på riktigt bra. Fördelen med att vara två är att det blir en synergieffekt och orden flödar fram fortare än när man skriver själv.

När ramberättelsen till kommande novellantologin Tusen och en natt skulle skrivas visste jag från början vad jag ville att den skulle handla om och hur den skulle sluta. Men jag visste inte vilka karktärerna skulle vara. Eller ens miljön för den delen. Det skulle handla om ett kärlekspar under en natt och det skulle sluta i någon blodig tragedi. Lite som i orginalet. Jag ville gärna skriva ramberättelsen tillsammans med min man. Hans dröm är att få skriva böcker. Vi trivs att jobba tillsammans i andra sammanhang så varför inte skriva något tillsammans.

Vi satt tillsammans i köket vid varsin skärm och skrev i google docs. Ibland var det jag som skrev och han dikterade. Vissa partier skrev jag själv. Men tanken är att det är ett kärlekspar där man tydligt kan märka att det är jag och min man som fått vara modeller för berättelsen. I alla fall om man känner någon av oss. Berättelsen utspelar sig cirka femtio år in i framtiden. Jorden som vi känner den har gått under. Mänskligheten har evakuerat och bor numera någon annanstans. Att det blev just scifi av fantastikgenrerna beror på min man. han fick välja och det var den genren som låg honom närmast.

Har du provat att skriva tillsammans med någon? Hur var det?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *