När det är som mörkast är vännerna som närmast

Det har varit några tunga månader på alla sätt och vis. Hälsan har varit vacklande sedan i påskas men nu är sista operationen gjord och fysiskt sett är jag ok. Jag har alltid tyckt det har varit otäckt med operationer och efteråt har det alltid tagit mig lång tid att ta bort förband och tejp. Det har kunnat gå år utan att jag har kunnat förmå mig själv att röra vid ärren. Idag, nästan två veckor efter förbanden och tejpen skulle tas bort kunde jag äntligen ta bort förbanden. Efter två smärtfria dagar och med mycket inre peptalk lyckades jag ta bort förbandet även om jag mådde fysiskt illa hela tiden. Tejpen fick sitta kvar. Även om jag är väldigt tacksam över att jag nu är frisk och att jag inte har ont längre är jag ändå förtvivlad över hur min mage ser ut. Ärren i sig är väl något jag kan vänja mig vid, men det andra.. nä. Jag brukade tycka om min mage och det var det jag var näst mest nöjd med. Nu vill jag aldrig mer visa magen vare sig för mig själv eller någon annan. Att få höra att det där går över, eller att det bara är jag som ser det så är inte till nån som helst hjälp eller tröst.

Trösten kom från en nära vän som med sorgsen blick mötte min och jag kunde se att jag var förstådd. Att det är ok att tycka att det är ett världsproblem. Sedan som alltid presenterades en lösning. Jag skulle så klart tatuera magen. Med ens kändes det faktiskt ok. Det var så enkelt. Klart att jag ska tatuera något fint på magen. Frågan är bara vad och när jag är tillräckligt läkt för att göra det. Jag frågade Axel om han kan hjälpa mig och han ville se en bild på min mage för att kunna bedöma när vi skulle kunna fixa till den. Så nu är frågan vad jag ska tatuera på magen. Något fantasy så klart, men vad.. Har du något förslag?

Jag vill förtydliga, jag kommer tatuera min mage för att jag vill känna mig fin igen och inte må psykiskt dåligt av min kropp. Jag skulle aldrig göra något för någon annans skull. Mitt problem går inte att lösa med laser eller plastikkirurgi. Även om det hade gått hade jag ändå valt att tatuera mig. 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *