Att ha talang för olika röster kan vara användbart på många sätt

Brukar du läsa högt? Eller brukar någon läsa högt för dig? Får karaktärerna i böckerna olika röster? Nu läser jag högt för dottern men mellan henne och sonen brukade jag och dotterns pappa roa oss med att ligga i en hög och läsa serieböcker högt för varandra. Ibland kunde vi läsa varannan pratbubbla. Andra gånger nästan tävlade vi i vem som kunde skapa den fånigaste rösten. Jag har så länge jag kan minnas alltid haft lätt att förändra min röst till omgivningens fasa.

Mest användbara var när jag kom upp i tonåren och någon vid något tillfälle ringde hem och trodde jag var min mamma. Med ens var det väldigt lätt att själv ringa till skolan och sjukanmäla mig. Ringde någon hem som jag inte ville prata med var det bara att låtsas att vara min mamma. Det är möjligt att jag busringde några samtal också. Eller, min “mamma” gjorde.

Att läsa högt ur Lite om draken också är inga som helst problem. Det har det aldrig varit. Julias och Brynolfs röster hittade jag direkt när jag skrev böckerna. Nikolais röst är däremot ett problem för mig. Jag har kämpat med att hitta hans röst sedan jag hade premiär för den på Barnbokens dag i mars. Jag lyssnar så mycket jag bara kan på killar i Nikolais ålder, men jag får inte till rösten. På fredag ska jag läsa högt ur Den vilda frukosten och då måste Nikolai ha fått sin röst. Jag har övat röster flera gånger idag och den ena rösten låter bara konstigare än den andra. Sedan provade jag Julias röst, fast med dialekter. Det lät inte heller rätt.

Sedan har jag funderat lite. Jag är uppväxt till Astrid Lindgren som sitter i sin fåtölj med enorma glasögon och läser högt ur sina böcker. Jag kan inte påminna mig om att hon någonsin gjorde röster till sina karaktärer. eller har jag fel? Morgondagen får definitivt gå till att lyssna på hur andra författare gör.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *