Ursäkta att jag stör men..

9987_cimg0359

Efter en veckas frånvaro är jag nu vid datorn igen. Veckan som gått har jag haft problem med min hälsa och har inte haft möjlighet att uppdatera bloggen. Det känns skönt att säga att 4,5 månaders hälsoproblem äntligen är över. Jag är för tillfället svagare än vad jag vill erkänna men för varje dag som går blir jag lite starkare. 

Efter att ha gått med förlossningssmärtor i nära två veckor och åkt in och ut från akuten blev det till slut i måndags riktigt krisartat. Det i sin tur förde med sig att jag fick en akut röntgen och sedan en akut operation. Att äntligen ha återfått min hälsa är obeskrivligt. Det är en lång väg tillbaka tills jag är som vanligt, men ett steg i taget så är jag snart där.

Det jag lärt mig under veckan som gått är att jag ska sluta vara duktig. När magkänslan säger att det är allvar, då ska jag lyssna på den.

Men är vi inte lite så till mans (ursäkta uttrycket), att vi vill inte vara till besvär? Att ringa 112 eller att ringa ambulansen gör man inte i onödan. När det inte är i onödan är däremot väldigt svårbedömt. För egen del är jag nog ovanligt trög som behöver minst två andra vuxna människor som säger att det är dags att ringa ambulansen. Inte ens då är det lätt att ringa efter en ambulans. Bäst att kolla med 1177 också, jag vill ju inte störa någon eller missbruka ambulansen. Så här i efterhand vet jag att jag borde ringt efter en ambulans flera timmar tidigare. Behöver man vård och inte kan ta sig fram själv då ska man ha en ambulans. Så enkelt är det faktiskt.

Var går gränsen vid att vara omtänksam och att vara korkad? När jag blev hämtad så var det ingen som skällde på mig för att jag ringt i onödan, vilket jag nästan väntade mig. Så här i efterhand låter det befängt att jag ens tänkt den tanken att någon skulle skälla på mig. Men det sitter djupt i mig, att man ringer inte 112 eller ambulansen i onödan. Jag hoppas att vi alla kan vara överens om att nästa gång vi behöver vård och inte kan ta oss till vårdinrättningen själva så ringer vi efter ambulansen.

Ha en fortsatt fin söndagkväll!

Förresten.. till dig du helt fantastiska och underbara man som stör mig hela tiden..

“Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min existens.
Välkommen.”

– Eeva Kilpi

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *