Sagostund för flyktingbarnen på asylboendet

IMAG2680Bilden är tagen i ett helt annat sammanhang bara för att visa på kontrasterna på de verkligheter som möter barnen i Växjö.

Igår var jag på asylboendet i Växjö tillsammans med en underbar syrisk kvinna vid namn Huda som agerat tolk åt mig. Tillsammans har jag och Huda läst Sagan om Prinsen & Prinsessan och lite om draken också för flyktingbarnen.

Bara att få min bok tolkad på arabiska är stort. Barnen var helt fantastiska och visade på stort tålamod när vi gick runt och visade bilder. Det var roligt att höra barnen kvittra till sin kompis, syskon eller mamma och peka glatt på bilderna som Per von Schantz illustrerat.

Efteråt fick alla varsin bok och jag och Huda bestämde oss för att ge dem texten på arabiska också.

Att se barnens och mammornas ansikten lysa upp som julgransbelysningen fullständigt smälte mitt hjärta!! Att kunna ge dessa barn en timme av min tid är inte alls svårt. Det är betydligt svårare att låta dem gå.

Att gå tillbaka till hotellrummet de bott på, i vissa fall över ett halvår. Där finns absolut inga leksaker eller något att göra. Lokalerna är slitna, ostädade och syrefattiga.

Hela eftermiddagen har jag tänkt på de barnen jag träffat idag. Och på alla dem jag inte träffat, för att det saknats tolk. Det är svårt att glädjas åt det jag skapade för dessa barn, när det finns så många andra som inte kunde delta.

Före mitt besök frågade jag hur många böcker jag skulle ta med för jag ville så klart att barnen skulle få Sagan om Prinsen & Prinsessan och lite om draken också. Jag fick rådet att ta med mig 5-10 böcker. När jag ringde föreståndaren sa han att där bor mycket fler barn.

Efter att ha hört min vän Laurentsio Pettersson berätta om den tygkrokodil han fick som barn och vad den betydde för honom är det självklart att inget barn ska behöva dela bok med någon. Varje barn fick sin egen bok, även om det var tre syskon. Det känns väldigt fint och jag har haft svårt att ännu smälta alla dagens intryck. Det är en världs skillnad på att berätta min bok på en förskola och att få den tolkad på en asylboende för flyktingbarn. Att min bok kunde bli så uppskattad och älskad, jag är mållös!

Jag har svårt att lära mig språk men idag har jag lärt mig ett nytt arabiskt ord, farah, tror jag det möjligen kan stavas. Det betyder marsvin.

Ett hjärtligt TACK till min nya vän Huda, utan dig hade denna fantastiska sagostund inte kunnat bli av.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *