Vad har jag gjort för upptäckter om mig själv när jag skrev Sagan om Prinsen & Prinsessan och lite om draken också

När jag skrev Sagan om Prinsen & Prinsessan och lite om draken också hade jag inga planer på att den någonsin skulle få se utsidan av mitt kollegieblock. Jag skrev den för mig själv. Så gick det en tid. En dag bläddrade jag tillbaka i blocket och läste vad jag skrivit. Då kände jag att jag ville göra en riktig bok till min dotter. Sedan växte det där i och med att jag lät andra läsa. Jag vågade säga högt, så andra hörde, att jag skrev.

Tack vare en fantastisk kvinna fick jag självförtroende och en vilja att våga tro på mig själv. Att tvingas lösa alla problem som uppstår när man ska ge ut en bok och aldrig har gjort det förr får en att växa. Det är mer komplicerat att ge ut en bok än vad man först kan tro. Bara att välja typsnitt tar några timmar. Många gånger under projektets gång har jag ofta tvivlat på om jag har god smak och vad god smak faktiskt är. Men då har jag lutat mig emot några kloka ord: Det som kommer ifrån magen är sällan fel. Sedan har jag haft väldigt mycket hjälp av en fantastik illustratör, Per.

Jag har också lärt mig att om man frågar vill folk gärna hjälpa en. Det känns väldigt lyxigt att få precis den hjälpen jag behöver, bara jag vågar be om den. Både vänner och helt nya bekanta har gärna sträckt ut en hand och bidragit med en kunskap de har. Den fantastiska kvinnan jag berättade om, kopplade samman mig med en lika fantastisk mentor i ett mentorsprogram. Genom honom har jag fått någon att fråga alla de där irriterande småfrågorna som man ofta har. Ibland är Google helt värdelöst. Min mentor är nog ingen trollkarl, men han tycks kunna trolla fram det mesta och ha svar på alla mina frågor.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *