Intervju med Nicolas Krizan

Nu är det ett år sedan du hittade mig på Facebook men jag vet inte om alla som läser min blogg känner till dig. Kan du berätta lite om hur din resa har sett ut, från första idén till att vilja illustrera till ditt första betalda jobb som illustratör?

Nicolas Krizan foto av Hans Persson

Som de allra flesta barn tyckte jag om att teckna och måla, minns inte ens livet innan kritor och pennor. Första betalda illustrationsuppdraget var ett par handgjorda skyltar åt en akvarieförening och kom i tidiga tonåren, så ända från början hamnade jag i en kombination av text och bild vilket är något jag fortfarande gillar – de där skyltarna blev för övrigt tämligen förskräckliga eftersom jag var väldigt ovan vid stora format, akvarellfärg och textning! I tonåren började jag också teckna åt olika fanzines, vilket så småningom ledde till professionella uppdrag. Efter gymnasiet fick jag anställning som teknisk illustratör på reklambyrå, och därefter har det rullat på med formgivning, illustration och serier i 40 år!
Det skulle dröja ett tag tills du debuterade med en egen barnbok, vill du berätta lite om hur det kom sig att du ville göra barnböcker där du både är författare och illustratör?
Som serieskapare har jag oftast skrivit egna manus, även när jag jobbat med andras figurer som exempelvis Mumin. Egna barnböcker har bara inte blivit av förrän nu, det finns så mycket att göra hela tiden och så lite tid. Manuset till första Mallanboken är egentligen en flera decennier gammal idé till dagspress-serie för vuxna som jag arbetade om för en finsk serietävling. Där blev den nominerad, vilket gav mig blodad tand att fortsätta!
Nyligen kom uppföljaren till din debutbok Mallan är med, och det är en fristående fortsättning som heter Mallan kommer bort. Har även den en sensmoral?
Debuten blev så väl mottagen att förlaget genast ville ha en till. Det var aldrig tanken från början, men nu vill jag göra även en avslutande tredje del! Och visst finns det väl nån slags »budskap« i böckerna, eller i alla fall saker att prata om och reflektera över. Den första är bitvis mörk och handlar om viljan att vara till lags för att accepteras, något som leder till en slags gränsdragningsproblematik – Mallan blir här det utsatta »offret«. I uppföljaren är hon mer aktiv, den berör kommunikationssvårigheter på olika sätt och känns nog inte lika tung. Tanken är att hon i tredje boken ska bli än mer drivande, till och med något av en förövare. Vi får se om och hur jag får ihop det.
Vad skulle du själv säga att du skriver i för genre/genrer? Och vad är det som gör att du skriver i just den genren/genrerna?
Mitt skrivande består nästan uteslutande av seriemanus åt mig själv, det kan bli allt från korta humorgrejor över självbiografiska betraktelser till mer fiktiva äventyr – och allt möjligt däremellan. Ibland väldigt brett och lättillgängligt, ibland smalare och mer »alternativt«, det beror på sammanhanget. Jag betraktar även Mallanböckerna som en sorts tecknade serier, eller i alla fall hybrider mellan serier och bilderböcker.
När jag läser dina båda böcker om Mallan så är de ganska allvarliga. Men du har även illustrerat Mamman och den lilla draken, som inte är så värst allvarlig. Vad var det som gjorde att du ville
illustrera den boken?

Nicolas Krizan foto av Christer Jareslatt

Jag triggades av ordet »fantasy«. För ett antal år sedan illustrerade jag regelbundet science fiction-, skräck- och fantasynoveller åt tidskrifterna Nova SF och Minotauren, men sedan de lades ner har det varit för lite av den varan i mitt liv.
Finns det en fantastiknörd inom dig?
Absolut! Dock inte lika utpräglat som i tonåren då det under några år var nästan enbart fantastik som gällde.
Jag vet att du är väldigt bred, och det tycker jag är bra, för är man för snäv slutar man antagligen som John Bauer som till slut bara fick illustrera sina troll och jag tror det kan bli enformigt för en själv. Vad gör du mer för illustratörsjobb?
Jag har jag ju under alla år jobbat på i både reklam- och förlagsvärlden. Så det kan dyka upp nästan vad som helst i alla upptänkliga branscher – annonser, affischer, broschyrer, mässor, förpackningar, storyboards, animationer etc för kollektivtrafik, kultur, vård, mat, miljö, industri, bygg osv. En aldrig sinande ström med bilder av alla möjliga slag!
Från att illustrera drakar till att illustrera kaniner och ekorrar. Är det något som du känner att du inte kan illustrera?
Inom tecknarskrået brukar det ibland diskuteras vad som är allra svårast att teckna. Hästar, spiraltrappor och cyklar brukar ligga högt upp på värstalistorna. Skulle nog hävda att jag kan teckna i princip vilka motiv som helst, men det blir förstås utifrån de förmågor och begränsningar jag har. Hyperrealistiska porträtt är exempelvis inget jag klarar av.
Nu när du illustrerat kaniner och ekorrar så måste jag fråga dig om det finns någon Kanin i ditt liv.
Inte nu längre, men när jag träffade min sambo hade hon en som hängde med väldigt länge. Därefter har det avverkats ytterligare några under barnens uppväxtår.
Och så en sportfråga. Spelar du golf? Du upplevs mycket lugn, men finns det något av Klubbmästaren i dig?
Jag kan i princip ingenting om golf, tränar överhuvudtaget inte vilket ju är väldigt dumt. Tror inte heller att jag påminner särskilt mycket om Klubbmästaren, känner mig mer förvirrad – som ekorren kanske 😉
Slutligen undrar jag, har du några tips till de som kanske överväger att byta manér de illustrerar i, eller som bara vill testa en ny manér, hur gör man?
Det går ju dessvärre inte att fly från sig själv, hur gärna man än vill. När det finns tid försöker jag experimentera en del, men i slutändan syns det ändå alltid att det är mina grejor – på gott och ont…
Jag ångrar mig, en fråga till, om man vill träffa dig för att få ett signerat ex av dina böcker, prata om dina böcker, eller något annat, var hittar man dig här näst?
I år och en bra bit in på 2018 pågår »Hemåt!? – skaraborgska serieskapare«, en vandringsutställning där jag är en av deltagarna. All information går att hitta på Facebook. Dessutom dyker jag förhoppningsvis upp på diverse seriefestivaler, bokmässor och science fiction-kongresser framöver.
Det där låter mycket spännande. Under våren, närmare bestämt mars 2018 då är du även aktuell med illustrationer i Thomas Årnfelts En kaninhistoria som är en humoristisk kapitelbok för barn och som ges ut på Sofi Poulsen Förlag. Jag hoppas att de som varit nyfikna på dig, Nicolas, nu känner att de känner dig lite mer och vill man veta ännu mer om dig så hittar man dig både på Facebook och Instagram.

2 Kommentarer

Håkan

Jaha, Klubbmästaren var en person i den där Kaninboken som Krizan illustrerat… Det var litet otydligt utan sitt sammanhang…

Svara
Sofi Poulsen

Förlåt mig Håkan, jag var lite otydlig. Klubbmästaren är en av huvudkaraktärerna i kommande boken En kaninhistoria som Nicolas har illustrerat.

Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *