Hur lång tid tar det att skriva en bok?

Äntligen är det en sådan där❤speciell söndag❤ som vi lärt oss att nu är det dags för nytt gästinlägg från❤ Elina ❤ på Elinas bokliv. Tråkigt nog är det här sista gästinlägget från Elina och det känns lite tråkigt. Jag vet inte hur det är med dig men jag har lärt mig mycket. Första gången fick vi följa med Elina till hennes jobb i Alvestas bokhandel. Läs om det här. Därefter fick vi följa med bakom kulisserna på Elinas bokblogg och lära oss om hur det är att ha en bokblogg. Det kan vi återuppleva här. Förra gången fick vi lära oss om hur man väljer ut de böcker man vill recensera på en bokblogg och hur man skriver recensioner. Här hittar du det inlägget. Jag tycker det har varit roligt att få kliva in bakom kulisserna hos någon som jobbar så mycket med böcker och ord som Elina gör.

Idag berättar Elina om sina författardrömmar. Jag får ofta frågan om hur lång tid det tar att skriva en bok. Nu får vi höra en mycket öppenhjärtlig Elina berätta om sin kamp med orden och manusen. Det gör lite ont i författar- ❤ när jag läser dagens blogginlägg från Elina. Till Elina och till dig som känner igen dig i Elinas vardagliga kamp med orden och skrivtiden vill jag hänvisa till mitt blogginlägg där jag delar med mig av mina allra bästa skrivtips som du hittar här. Om tjugo minuter skrivtid om dagen känns som muren i Game of Thrones så börja försiktigt. Bestäm dig för fem minuters skrivtid. Gör så här:

Hur läskigt det än låter så ta fram en blank sida. Ställ ett alarm på fem minuter. Sedan sätter du igång att skriva. Strunta i om det blir fullständiga meningar. Det gör ingenting. Bara skriv det som kommer upp. Skriv till klockan ringer. När klockan ringer så säg med hög röst (för bästa effekt) hur duktig du har varit nu. Sträck på dig. För du var duktig, du kämpade på och höll ut de där fem minuterna. High five på den! Imorgon tar du fem nya minuter. Glöm inte att berömma dig med hög röst efteråt. Du är asgrym som skrivit fem minuter! När du känner att du är redo så öka tiden till tio minuter. Fortsätt att berömma dig själv efteråt. Så fortsätter du så, öka tiden långsamt efter hand som du känner dig redo. Beröm dig själv högt efter varje skrivpass. ❤

Vill du få mer beröm så skriv gärna en kommentar efter detta inlägget om hur du kämpar. Du är inte ensam. Nu lämnar jag över till Elina så får du läsa om hur hon kämpar.

Kramar ❤
Sofi

Hej på er!

Jag hoppas att ni har haft en underbar månad sedan sist. Idag är det mitt sista inlägg här hos Sofi och det är både kul och lite sorgligt. Den här gången är det tänkt att jag ska berätta lite för er om mitt skrivande. Precis som många andra som älskar böcker så drömmer jag om att någon gång få en bok publicerad.

Liten

När jag var yngre så läste jag enbart. Jag skrev aldrig några böcker, förutom de som man ibland skrev i skolan för någon speciell uppgift. Men jag läste väldigt mycket och när jag var 12 år hade jag läst ut alla, ALLA, hästböcker som fanns på vårt lokala lilla bibliotek. Vad skulle jag läsa då helt plötsligt? Hästar var ju det bästa som fanns! Min bibliotekarie rekommenderade boken Drakvingar (Dödens Port #1) av Margaret Weis och Tracy Hickman. Det var den första fantasyboken som jag läste och jag blev helt fast. Det jobbiga var att det bara kom ut 4 böcker på svenska, i en serie med 7, så jag har fortfarande inte läst slutet på den.

Jag fortsatte att läsa och i den vevan kom faktiskt Harry Potter böckerna och sedan var det dags för Sagan om Ringen. Jag var totalt fast i dem, men jag skrev fortfarande aldrig några egna berättelser. Berättelsen som ändrade på det kom faktiskt till under en övning för nationella proven i 9an. Min svenskalärare, Mattias, gav oss i uppgift att skriva en novell på ett visst tema. Jag valde ”mobbing” av de alternativ som fanns och skrev en riktigt hemsk historia om en tjej som blev så mobbad att hon tog livet av sig under en klassresa.

Mattias frågade mig några dagar senare om han fick läsa upp den för klassen, utan att säga att det var jag som skrivit den, och det fick han. Hela klassen tyckte att den var superbra, inte en dålig kommentar fick jag. Får jag någonsin en bok publicerad så måste jag nog tacka Mattias för att han var en så sjukt bra lärare.

Efter det så tyckte jag att det var superkul att skriva och jag skrev många noveller under gymnasietiden, alla lika hemska. Någon dog alltid.

Kurser

Min första kurs gick jag direkt efter gymnasiet, Kreativt Skrivande på Växjö universitet. Jag trodde att jag skrev fantastiskt, för det hade jag fått höra från både mina lärare och kompisar både i grundskolan och på gymnasiet. Det blev tyvärr inte riktigt den fantastiska upplevelse som jag hoppats på. Det är ca 10 år sedan nu, men jag minns fortfarande att jag skrev ”väldigt stereotypiskt”, ”långtråkigt” och ”trista karaktärer”.

Det tog ett tag innan jag kände för att skriva igen. Historierna fortsatte att snurra runt i huvudet, men jag kände inte att det var kul längre. Det tog några år innan lusten kom tillbaka igen, 4år. Jag skrev inget alls under den tiden. Sen kände jag att jag behövde en paus från mitt vanliga plugg och bestämde mig för att läsa Kreativt Skrivande 2 på Luleå Tekniska Universitet. Det var fantastiskt! De jobbade på ett helt annat vis och under kursen så var tanken helt enkelt ”skriv klart första utkastet till ditt manus”. Vi jobbade med att göra en synopsis, att få till den dramaturgiska kurvan och självklart att skriva själva manuset. Vi fick sätta upp ett mål på hur långt vi ville hinna och sedan ”bara” jobba på.

Jag blev inte klar med mitt manus, och det fick vila ett tag innan jag fortsatte på det. Jag var tvungen att skriva om ganska mycket för att känna att jag gillade det och ville fortsätta, men på hösten 2014 (om jag minns rätt) så var mitt första utkast klart.

Manus

Manuset som jag jobbat på var det första i en trilogi. En episk fantasy YA med en fantastisk historia, om man frågar just mig. Jag tänkte att jag skulle skriva klart hela historien för att sedan redigera när jag visste hur det skulle sluta, för då visste jag inte riktigt hur jag skulle ta mig till slutet.

Boken handlar om Samantha som får ärva ett väldigt speciellt halsband av sin farmor. Snart börjar väldigt konstiga saker hända och Sam blir indragen i en kamp på liv och död i en helt annan värld. Utan att veta om hon någonsin kommer att få se sin familj och sina bröder igen måste hon nu överleva på ett ställe där hennes blotta närvaro sänder kalla kårar ner för ryggen för konungen som därför är fast besluten om att hon inte ska komma levande ur det här.

Sedan började jag jobba på manus 2. Det manuset är fortfarande inte färdigt (till mina två testläsares stora förtret). Då jag hela tiden har skrivit på manus 2 samtidigt som jag studerat till dataingenjör har det blivit ett väldigt ryckigt manus. Jag har aldrig klarat av att hålla någon ”skriv 20 minuter om dagen” då jag helt ärligt vissa dagar har varit för trött i huvudet när jag kommit hem från skolan och många gånger har jag även behövt plugga hela kvällarna.

Skolan har tagit mycket av min ork och även bloggen har pausat vid ett flertal tillfällen för att jag inte har haft lusten och orken att jobba med det. ”Men nu då?” kan man ju tänka. Ja, nu så går jag inte i skolan längre. Jag fick min examen i början av sommaren och började på mitt nya jobb för 2v sedan.

Mitt stora problem

Här kommer mitt problem in. Jag har den här historien i mitt huvud, men det är redan klart. Jag vet precis vad som ska hända, jag vet vilka som klarar sig och vilka som blir skadade och framför allt så vet jag vem som vinner och hur det blir så. Man kan ju tycka att det här är superbra, bara att skriva ner det nu! Men för mig så är det inte längre spännande.

Jag har i sommar läst igenom och gjort en första omgång redigering i manuset. Nästa steg nu är att skriva in det i datorn, men jag kommer aldrig riktigt dit. Som just nu exempelvis. Nu har jag faktiskt tid. Men vad gör jag? Jo, jag sitter och skriver inlägg till min blogg. Precis samma sak som jag gjorde förra helgen. Jag läser böckerna som jag köpt eller fått som rec-ex och jag lyssnar på ljudböcker medan jag småpysslar hemma. Och på kvällarna efter jobbet så äter jag middag med min sambo och sedan spelar vi lite Overwatch på datorn. Jag kan inte riktigt förmå mig själv att fortsätta skriva som det är nu.

MEN, jag har inte gett upp. Jag vet att jag innerst inne verkligen vill få den här boken publicerad och jag kommer att bli klar med den. Jag ser just nu fram emot bokmässan och hoppas på att jag ska bli så skrivpepp på den resan att jag kan skriva in hela manuset snart! Någon av er som har lite skrivpepp eller allmänna tips? Lämna en kommentar eller skicka ett mail, jag försöker att svara på allt jag får!

Så med det här så får jag tacka för mig och jag hoppas att ni gillat att läsa mina inlägg här hos Sofi! Håll koll på min blogg så lovar jag att uppdatera er om hur det går för mig och mitt manus!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *